Varför anser Peter Singer att det är moraliskt fel att äta kött?

I sin bok Djurens frigörelse argumenterar han mot speciesism, det vill säga artbaserad diskriminering. Han menar att alla varelser som kan känna smärta ska behandlas lika. Med det resonemanget drar han slutsatsen att användandet av djur som mat, då det inte är nödvändigt, är oförsvarbart då det ger upphov till onödigt lidande. Singer anser således att om vi inte kan garantera att vår mat producerats utan lidande är veganism den enda försvarbara kosthållningen. Han fördömer också djurförsök, dock anser han att ett fåtal djurförsök kan accepteras om vinsten (till exempel förbättrad sjukvård) överväger skadan djuren utsatts för (utilitarism)

Singer bekänner sig till preferensutilitarismen och menar således att den handling är god som tillfredsställer flest intressen

Intresse kan ses som både behov och preferens (önskan). Alla varelser som kan känna smärta och lust har därmed också intressen, nämligen intressena att undvika smärta och uppleva lust. Alla varelser med intressen måste visas moralisk hänsyn. Det finns dock en skiljelinje mellan varelser som är blott medvetna och självmedvetna, rationella varelser. De senare kallar Singer för personer och här inkluderas de flesta människor (inte spädbarn eller gravt mentalt handikappade) samt vissa djur. Personer bör visas större moralisk hänsyn än blott medvetna varelser eftersom personer har ett intresse av att fortsätta leva; detta intresse har ingen blott medveten varelse.

En viktig princip som Singer ansluter sig till är jämlikhetsprincipen som lyder "lika hänsyn till intressen". Inget intresse ska alltså visas mer hänsyn än något annat.


Kritk

Singers ståndpunkt har kritiserats hårt av flera olika grupper som anser den vara en attack mot människans värdighet. Kritiken kommer bland annat från religiösa grupper och grupper som företräder handikappade. De hävdar bland annat att Singer inte är i position att bedöma livskvaliteten hos handikappade. (handikappade - irrelevant?)


http://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Singer

Little Women - Louise May Alcott

I have read the novel Little Women, which I would say is, well, more or less a self-biography, since jo, one of the main characters, is in large part based on Alcott herself.

The story follows the four little women; Jo, Meg, Beth and Amy, all sisters, and their approach to womanhood.

The novel was first published in 1864, so obviously women's situation wasn't the same as it is today. The fact that women were supposed to be ladylike, marry, please the man, take care of the household etc, all those things women wore supposed to do, well, the women in the novel face these duties and expectations differently and I think that's the main theme in the book.

Meg is the oldest sister. She cares a great deal about social etiquette and always worries about what others will think. And an example of this is when she and Jo are attending a fancy party and she has formed a code for her sister so that she wouldn't embarasse them: so Meg tells Jo that she will raise her eyebrows at the party if Jo is doing anything improper inapproprate.Meg will raise an eyebrow, and she will nod if Jo is acting ladylike.
Apart from that she's motherly, gentle and loving, and also the most beautiful. Her burden is her vanity; she likes luxury and leisure, but since they are poor she can't afford any of it and has to accept that she can't satisy those interests, and later on she's marrying a poor man so she has to accept she's never gonna live in that luxury and wealth she's always dreamt about. she has to give up

Beth, is a very quite and shy girl who always tries to please others. She takes care of the houshold and I would say she's the most obvious lady of that time of the four sisters.  ladylike, adorable
She is this traditional feminine woman

Amy is the youngest and the most imperfect, although she's good at manipulating other people and act like a perfect lady in order to please herself as well as her audience. Good at acting. She struggles to overcome her selfishness and she also complains a lot about her flat nose, although she's portayed as a very beautiful girl.  

And finally Jo, she is an angry, independent tomboy, refusing to be the typical adult woman. She hates her given name, Josephine, because she thinks it too feminine and “sentimental.” In her mind and her actions, she ignores typical gender expectations.She wants to earn a living, for example—a duty normally reserved for men.

Joe's inner conflict is that on one hand she wants to be this strong independent masculine woman, but on the other hand act stereotypically female in order to help and please her family.

"I’ll try and be what he loves to call me, “a little woman,” and not be rough and wild; but do my duty here instead of wanting to be somewhere else." Says a great deal about what society and the idea of the perfect woman looked like at the time and what was expected from the family. says a lot about society but also about her personal thoughts.

As I said, Jo's a very angry young lady, and one day Amy has put fire on her manu-script, which makes her furious. anger takes over. When she's calmed down, her wise and patient mother says that “I am angry nearly every day of my life”, Jo is surprised. This could be a feministic , Alcott may want to underline that all kinds of women, even wise and patient mothers, are, or have the right to be angry about the oppression they suffer in society.

Then comes first and last male character im going to describe.
Laurie is their neighbour and he and Jo hit off well, mostly because none of them fits in the gender-roles they are given. Laurie loves music which is considered to be a feminine pursuit at the time, instead of business, the masculine activity his grandfather wishes him to pursue. Laurie is not manly enough for his grandfather because he does not want to enter the business world. Likewise, Jo is not feminine enough for her sisters because she swears and speaks her mind at all times.


Language
Beth does not talk much, for example, and Meg uses proper language; both are typically feminine women, and their relationship to language reflects their alignment with what society expects of them. In contrast, Jo swears and Amy mispronounces words. These two, the independent artists of the family, resist conforming to the behavior that society expects of them, including the use of proper and delicate speech


Message and purpose
Through the four sisters, Alcott presents many possible ways a woman can walk through life. The novel finally decide that women must make some sacrifices for their families, in order to have the happiest life possible. Perhaps Alcott sometimes wished her life had turned out more traditionally and that she had married and had children. This ending is ambiguous at best, however, since the novel has called traditional values into question throughout.

Dont know how much i can reveal to you,
One of the sisters will die, and the rest end up married even jo. which is quite surprising cause according to me theres constantly a feministic undertone throughout the novel. So it's a traditional ending and they seem to be more than happy with that. that they chose to sacrifice some of there independence for their family. more interesting that it didn't end the way i expected it to, not so obvious. message clear anyway.

Sri Lanka – modern historia och självständighet

 

1948 – Sri Lanka självständigt

 

1950-talet: Motsättningar mellan singaleser och tamiler uppstår

Konflikt om språk (beslut om att singalesiska ska vara enda officiella språk)

Singalesernas religion, buddhismen, blir statsreligion (tamilerna kristna)

1960 - Världens första kvinnliga premiärminister

 

Tamilerna blir alltmer förtryckta (kvotering gav singaleser företräde framför tamiler till universitet, kravaller, demonstrationer och allmän regimkritik slogs brutalt ner av polisen, tamilerna svårt att få jobb)

 

1972: Väpnad separatiströrelse bildas; Tamilska tigrarna. Förespråkar egen stat för tamilerna

 

1983: Kravaller utbryter sedan de Tamilska tigrarna angripit en militärpatrull och dödat flera soldater. Över 400 människor dödas (mest tamiler) och över 150 000 tamiler flyr.

Startskott för inbördeskriget. Indien försöker få länderna att medla men misslyckas. Tamilska tigrarna tar kontroll över stora delar av Jaffna-halvön i norr och utför terrordåd i söder

 

1987: Fredsavtal. Indisk styrka stationeras på ön, stridande grupper avväpnas, landet återigen enas, tamilska flyktingar återvända. Tamilska och engelska också officiella språk. Många singaleser menade dock att tamilerna fått för mycket utrymme och inflytande vilket ledde till att tamilerna slutade att lämna in sina vapen och återuppta sina strider.

 

1988: Även tamilska blir officiellt språk.

 

Relationen till Indien försämras då premiärministern kräver att indiska styrkorna ska lämna landet, sker 1990. När Indiens president mördas av en självmordsbombare från tamilska tigrarna förlorade gerillan allt sitt tidigare stöd och relationen mellan den lankesiska och indiska regeringen förbättras istället.

 

I norr fortsatte inbördeskriget. 1995 intog regeringsarmén staden Jaffna, och våren 1996 kontrollerade den för första gången sedan 1984 hela Jaffna-halvön. Gerillan svarade med ett sprängattentat mot centralbanken i Colombo, där minst hundra människor omkom. Efter ett sprängattentat mot buddisternas viktigaste helgedom, Heliga tandens tempel, 1998 förbjöd regeringen formellt LTTE.

Inbördeskriget utvecklades i slutet av 1990-talet till ett inferno som påminde om första världskrigets skyttegravsstrider. Regeringen förlorade alltmer stöd när kriget drog ut i det oändliga.

I februari 2002 skrev regeringen och gerillan under ett avtal om vapenvila på obestämd tid; det första ömsesidiga stilleståndsavtalet på sju år. En liten observatörsstyrka från de nordiska länderna (Sri Lanka Monitoring Mission, SLMM) stationerades längs stilleståndslinjen för att övervaka vapenvilan. Över 64 000 människor beräknades då ha dött i inbördeskriget.

 
Jaffna under 60-talet sri lankas rikaste stad

3/4 singaleser