30% av invånarna i Bergsjön har gått ut grundskolan, 16,5% har gått ut gymnasiet. De som har gått en 2årig utbildning eller kortare efter gymnasiet utgör 11% av befolkningen, och 12% har studerat på Universitet/högskola i minst 3 år.

Bergsjöns befolkning tillhör de lägre samhällsklasserna, endast 2 % av kninnorna och 7 % av männen I Bersjön är höginkomsttagare, medan 56% av kvinnorna och 44% av männen är låginkomsttagare, enligt Statistiska Centralbyrån.

Enligt SVT, västnytt (25 januari-10) ökar gruppen av människor som varken studerar eller arbetar allra mest i Bergsjön, med 6,5 %. (den genomsnittliga ökningen i landet är 0,5 %). 

Bergsjön är känd för sin invandrartäthet, över hälften av invånarna är invandrare och 44 % är svenskar. De vanligaste ursprungsländerna som invandrare kommer från är Irak, Finland (arbetskraftsinv), Bosnien, F.d Jugoslavien och Somalia (källa Göteborgs stad)

Andel invånare som är mellan 0-18 år är 26%. 43% är mellan 19-44 år% och 20% är mellan 45-64 år. 9% är mellan 65-84 år och endast 1% av befolkningen är 85 år eller äldre.
Medellivslängden för männen i Bergsjön är 74 år. Jämförelsevis, lever männen i rika Älvsborg i genomsnitt 84 år. Det skiljer sig alltså 9 år. http://svt.se/2.35188/1.1896679/livslangd_en_klassfraga_i_borgarnas_sverige?lid=is_search527895&lpos=9&queryArt527895=bergsj%F6n&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0

23% av alla familjer i Bergsjön får socialbidrag.

2006 röstade 57% i Kommunfullmäktige-valet, 52% i Landstingsfullmäktige-valet och 52,5% i Riksdags-valet. (lägre än genomsnittet)

Genomsnitt i landet:

Kommunfullmäktige 79,4

Landstingsfullmäktige 78,8

Riksdagen 82,0

 http://www3.goteborg.se/ekonomi/arsbok03/sdnbergsjon.html


Miljö, Styrsö - Bergsjön
http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/miljo_o_kretslopp,styrsoborna_nojdast_med_miljon,styrso_bast_och_bergsjon_samst_i_miljoklassen?OpenDocument

Yrken
Inkomster

- Hur är Frälsningsarméns organisation uppbyggd (struktur)

Även om Frälsningsarmén lägger stor vikt i välgörenhet och socialt arbete är grunden dess församlingar, kårer, med gudstjänster och sammankomster för både vuxna och barn runt om i världen.

-Just nu i 100 länder
-Alla är välkomna och ska behandlas lika, oavsett etnisk, kulturell, social eller religiös bakgrund. Däremot får man till exempel inte leva ut sin homosexualitet om man vill bli soldat, enligt representant. Mkt kritik, debatter på internet, stämmer eller inte?
"Frälsningsarmén anser att homosexuella handlingar strider mot Guds avsikt med människan, liksom partnerskap eller äktenskap mellan homosexuella."

Enad front, alla specifik postion för att komplettera varandra, olika huvuduppgifter och syften i föreningen,  bli så starka och effektiva som möjligt och fungera ultimat. Blir som ett pussel där alla har varsin specifik plats.
Finns därför en speciell rangordning/struktur i föreningen

---

- Civilmedlemskap
Du sympatiserar med Frälsningsarméns ideologi och metoder och är välkommen att delta i verksamheten. Att bli civilmedlem kan vara ett steg på vägen mot att bli frälsningssoldat. En civilmedlem vill av hjärtat omfatta kristen tro som den formuleras i Frälsningsarméns lärosatser.

- Frälsningssoldat
Som frälsningssoldat har du en personlig tro på Jesus Kristus och deltar aktivt i verksamheten. Du bär uniform i alla sammanhang där Frälsningsarmén behöver synas, och du avger bland annat ett nykterhetslöfte, inte köpa lotter, röka etc.
Vissa krav måste levas upp till.
vissa frivilligarbetare, andra heltidsanställda.

- Officer
mer svåruppnåd postion, jobba för att ta sig till
2-årig utb. krävs + 1 påbyggningsår. Tre delar. Måste även vara soldat och få rekommendationer från dina ledare.
Socialt, andligt, praktiskt värderingar

Efter avslutad utbildning har den nyordinerade officeren en god grund att stå på i sitt uppdrag att vinna människor, värvas, till Gud, den goda sidan, leda dem genom att undervisa, utöva själavård och vaka över den enskildes behov samt utrusta soldater och medlemmar för tjänst.

Marita nästan klar med sin officerutb. Fick tjata till sig en plats på utb. eftersom hon var över 50 och man i den åldern anses vara för gammal. Av praktiska skäl (ej diskriminerande enligt henne utan rättvist men hon ville så gärna) Undantag. Upprymd och trivdes oerhört bra med sin tillvaro, utb, arbete osv. Tyckte att hon gjorde nåot väldigt meningsfullt och givande. Märktes : Sprudlande under allsången, ständigt leende. Väldigt emotionellt involverad. Helt inne i Frälsningsarmén, finns inga andra vägar utan det här var helt rätt för henne, hon hade hittat "sin väg"/plattform. Grät när hon läste William Booths bok "I mörkaste England och vägen ut" för att hon blev så uppfylld av hans vishet och godhet och utomordentliga strategi för att ta sig ur fattigdomen. (Boken social plan för att avskaffa fattigdom och misär) Då visste hon att Frälsningsarmén var hennes väg. Sedan dess varit kvar, jobbat sig uppåt idag nästan officer.

Alltså inte medlem från barnsben, föräldrarna ej medlemmar men kristna. Många blir dock medlemmar genom familjen även om många blir medlemmar helt självständigt också. Maritas son var medlem under barndomen men valde att gå ur i 13årsåldern och är idag inte med. Marita själv menade att det var klasskompisarnas fel att dom retades osv. Ser inte som ett problem utan tycker att det ska vara helt frivilligt och upp till var och en om de vill gå med eller inte.

Dock underlättar det om familjen också är med, så att de förstår varför så mkt tid och engagemang som bör läggas på verksamheten. Marita jobbar 6 dagar i veckan. Med vad?

---

Vad händer i era kyrkor?

Vi kallar våra kyrkor frälsningsarmélokaler, och där händer det massor av saker. Där firar vi gudstjänst varje vecka (oftast på söndag) och de är offentliga och alla är välkomna. Vi har både små och stora församlingar (vi kallar dem kårer) och verksamheterna ser därför olika ut. Varierar hur deras verksamhet fungerar.

På de flesta håll bedriver vi dock barn- och ungdomsarbete av olika slag liksom musikverksamhet och verksamheter för äldre. Hos oss kan man även gifta sig, låta välsigna sina barn och begrava sina kära. Frälsningsarmén vill vara en kyrka för alla. Våra lokaler är aldrig lyxiga utan praktiskt inredda, gjorda för människor att trivas i. Inget överflöd utan känna kontakt med gud.

Hur går era gudstjänster till?

Gudstjänsterna är enkla och informella och saknar fastställd gudstjänstordning (liturgi). Men det finns vissa inslag, som alltid finns med i våra gudstjänster, nämligen bibelläsning, bön och predikan. Frälsningsarmén är känd för sin sång och musik och det förekommer också nästan alltid i våra gudstjänster.

Tydligt när vi var där, visade oss gudstjänstsalen, en grupp spelade musik och sjöng kristna låtar. dels allsången.

---

Analys - Varför söker sig folk just till Frälsningsarmén?

En mamma bredvid oss sa att hon kom dit just för att stämningen var så välkomnande och avslappnad, hit kan alla komma.
glädje, musik, mat och fika. den gemenskap som det innebär. kanske inte lika dömande och hård som andra kristna samfund.
ägnar sig åt mycket runt den kristna tron, myrorna, samhällsproblem, musik osv.


Många förknippar frälsningarmén med välgörenhet och goda värderingar och väljer därför frälsningsarmen.
vill "göra något" med sin tro, skramla på stan, sjunga visor och sprida guds budskap. bra på att skapa gemenskap, att ta ut svängarna i det personliga och känslomässiga.

"För oss katoliker går vägen till förlåtelse och frälsning främst genom de kollektiva riterna, som dop, bikt, och nattvardsfirande. Men utan det personliga, utan ett äkta socialt engagemang och gemenskap, finns det förstås risk att det blir form utan innehåll "

något i livet saknas, en tomhet, meningslöshet. man vill uppfyllas av något mer, något obegripligt men närvarande.
övertygelse om guds kallelse.
tron skiljer sig inte mellan sv. kyrkan och frälsis utan uppbyggnad och verksamhet.

Varför mest äldre? Styrka och mogenhet i sig själv som saknas som barn och därför vågar gå med och delta aktivt.

"Jag har vuxit upp i Frälsningsarmén, när jag var barn, pinsamt, säger Vegard. Frälsningsarmén förknippad med pensionerade tanter som står vid gatuhörn i uniform, och antigen spelar gitarr och sjunger falskt, eller skakar i en bössa."


BRA med Frälsningsarmén

Sammanfattning

Problemformulering
Syftet med mitt projektarbete var att skapa en läsvärd blogg i vilken jag skulle fördjupa mig i frågan om den kurdiska minoriteten i Turkiet, och även komplettera med kreativa och inlevelsefulla bilder. 

För att göra detta på ett kreativt och intresseväckande sätt valde jag att göra arbetet i bloggform, med kompletterande fotoreportage till.

Mina problemformuleringar var att undersöka vilka svårigheter det finns att skriva en blogg om ett och samma ämne under en så lång tidsperiod; hur skulle jag kunna förhindra att bloggen blir enformig och ointressant efter ett tag? Hur skulle jag kunna hitta tillräckligt me inspiration för att fylla ut bloggen under hela den här perioden? Min andra frågeställning handlade om att lära mig mer om kurdernas situation i Turkiet och även ta reda på hur den folkliga opinionen ser ut i frågan. Slutligen frågade jag mig hur jag skulle lära mig att ta bilder som förmdelar en viss känsla och inlevelse.

Metod
Samtliga frågeställningar prioriterades lika under arbtetets gång vilket var tänkt skulle synas i bloggen.

Resultat


Bakgrund

Kurdernas situation är enligt min uppfattning en relativt ouppmärksammad konflikt här i Väst, vilket däremot inte gör den mindre viktig. För att få upp ögonen för kurdernas situation och även sprida den kunskap jag tillgodogett mig valde jag att göra arbetet i bloggform. På så sätt kan alla ta del av arbetet och jag kan även förmedla det jag lärt mig på ett roligt och kreativt sätt. Tanken bakom att ta bilder och publicera i bloggen var att berika arbetet både vad gällde genomförandet men också själva resultatet. På så sätt kunde arbetet bli mer intressant och inlevelsefullt än om det hade varit helt skriftligt. 

Kurdernas situation är ett oerhört brett område att fördjupa sig inom och för att få ett så tydligt resultat som möjligt valde jag därför att begränsa det till "kurdernas situation i turkiet". Med tanke på att alla tre delarna (blogg, foto, teori om kurderna) väger lika tungt och utgör den slutliga produkten, var syftet att försöka balansera dessa tre faktorer ungefär lika och få dem att gå hand i hand med varandra.


Mål
   
Mina mål var att:

1. Lyckas skapa och underhålla en läsvärd blogg med bra upplägg och innehållsrika, eftertänksamma och kreativa inlägg.
2. Få mer kunskap, intresse och engagemang i frågan om kurdernas situation i Turkiet och sedan lyckas uttrycka detta i bloggen på ett intresseväckande sätt.
3. Lyckas att utifrån mina förutsättningar förmedla så mycket känsla och inlevelse som möjligt i bildreortagen.


Problemformulering

1. Vilka svårigheter finns det med att skriva en blogg om ett och samma ämne under en så lång tidsperiod? (Hur förhindrar jag att bloggen blir enformig och ointressant efter ett tag? Hur hittar jag tillräckligt med inspiration för att fylla ut bloggen under hela den här perioden?)
2. Hur ser kurdernas situation ut i Turkiet och hur ser den folkliga opinionen ut i frågan där?
3. Hur ska jag lära mig att ta bilder som förmedlar en viss känsla och inlevelse?


Metod / materialval

Från början tänkte jag att jag skulle hitta fakta om kurderna i Turkiet främst genom Internet, böcker, TV- och radioprogram, intervjuer med mera. Jag tänkte också att jag skulle få ut mycket av min resa till Turkiet v44 och att jag då skulle få möjlighet att lyssna till den folkliga opinionen.

Jag insåg redan från början svårigheterna med att underhålla en blogg och bibehålla dess karaktär och prägel. Därför tänkte jag att jag skulle försöka undvika att publicera all fakta och inspiration på en gång utan istället sprida ut det i mindre reportage och teman för att ha något kvar att skriva om ett halvår senare.  

För att bli så bra som möjligt på foto tänkte jag ta så mycket bilder som möjligt på egen hand och även gå en fotokurs. Jag hade även tänkt prata med vänner och bekanta som är bra på fotografering för att få tips. Min tanke var att fota mycket i Istanbul som jag sedan skulle ha användningen för i bloggen, men även hitta olika objekt att fota här hemma. Vad jag skulle fota på hemmaplan var jag lite osäker på, men tanken var väl att jag skulle kunna fota svenska kurder, kurdiska sammanträden, kurdiska högtider eller liknande.

---

Under arbetets gång använde jag mig främst av böcker och Internet, men jag läste också många tidningsartiklar och tidningsreportage, såg program på TV och lyssnade på radio. Jag utnyttjade alltså alla fakta- och informationskällor jag skrev att jag skulle använda i min ursprungliga metod.

Konflikt, GP skrivit mycket om T, boken Snö..

I Turkiet passade jag på att intervjua några turkar och en kurd och på så sätt lyssna till den folkliga opinionen.

Jag var noga med att inte "förbruka" alla idéer, fakta och bilder jag tillgodogjorde mig under min vecka i Istanbul omgående när jag kom hem utan delade istället upp det i mindre reportage som jag publicerade då och då, i enlighet med min ursprungliga metod.

Jag har fotat mycket mer i år än tidigare och har på så sätt utvecklat mina fotokunskaper. Jag gick även en bildhanteringskurs 2h varje vecka som sträckte sig över höstterminen för att lära mig redigera mina bilder i Photoshop. Jag pratade inte så mycket med vänner och bekanta men kände inte att det var jättenödvändigt. 90% av bilderna i bloggen togs under resan.


Resultat av projektet

1. Vilka svårigheter finns det med att skriva en blogg om ett och samma ämne under en så lång tidsperiod? (Hur förhindrar jag att bloggen blir enformig och ointressant efter ett tag? Hur hittar jag tillräckligt med inspiration för att fylla ut bloggen under hela den här perioden?)

---

Det jag tyckte var allra svårast vad gällde underhållandet av bloggen var att komma på idéer och få inspiration till nya inlägg. I början hade jag jättemycket att skriva om och delade därför upp det i olika reportage med olika teman, detta för att följa min tänkta metod och på så sätt ha något att skriva om även då det gått en tid. Det fungerade bra till en början men så småningen blev jag självklart tvungen att börja "producera" nya tankar och idéer vilket visade sig vara ganska svårt. Som jag skrev i min bakgrund är kurdernas situation en mer eller mindre ouppmärksammad konflikt här i väst och det märktes tydligt då jag sökte inspiration, det var svårt att komma på saker att skriva om som inte behandlade det jag redan tagit upp. Hade jag befunnit mig i Turkiet då jag utförde projektet är jag övertygad om att jag ständigt skulle ha saker att skriva om. Där skulle kurdernas situation bli så mycket mer påtaglig och man får därmed upp ögonen för mer vardagliga motsättningar och konflikter, snarare än övergripande och ofta opersonliga skildringar, som lätt kan bli resultatet om man skriver från Sverige där man inte alls har kontakt med det man skriver om på samma sätt.

Jag fick ägna åtskilliga timmar till ren tankeverksamhet under arbetets gång, för att trots ovanstående svårigheter lyckas komma på saker att ta upp i bloggen. Jag märkte att den ena idén oftast ledde till den andra och i perioder lyckades jag komma på en hel del att skriva om. Jag hade ständigt mina mål i åtanke när jag skrev och lyfte därför alltid fram vikten av att vara kreativ, varierande och påhittig. Om det lyckades eller ej är upp till Bobo att avgöra men jag gjorde i alla fall så gott jag kunde för att undvika att bloggen blev enformig eller ointressant. 

 



Under arbetets gång insåg jag att jag var tvungen att använda mig mer av tidningar, Internet, böcker och radio mer än vad jag hade tänkt från början. Här i Sverige var det svårt att ta del av den folkliga opinionen, dels för att jag inte själv har några personliga kurdiska kontakter, dels för att de kurdiska föreningar jag lyckades kontakta inte talade tillräckligt bra Svenska för att jag skulle lyckas hålla en bra intervju eller inte var tillräckligt tillmötesgående. Jag tror att jag hade kunnat vara mer drivande när det gällde att hitta kurder som var villiga att ställa upp i bloggen och arbetat mer aktivt för att lyckas med detta, men efter flera telefonsamtal (där det var otroligt svårt att kommunicera pga av den låga språknivån), ett besök på en föreläsning som en kurdisk ungdomsförening i Göteborg stod för men där jag inte lyckades få kontakt med någon som kunde tänka sig att delta i bloggen, och även frågat runt bland vänner om de hade några kurdiska kontakter utan resultat, gav jag upp. Istället valde jag att söka fakta om andra saker som kunde tänkas vara roliga att ha med i bloggen för att få bättre insyn i den kurdiska kulturen och deras situation, som t.ex kurdisk mat, det kurdiska nyåret, hur turkisk nationalism påverkar kurderna och så vidare.

Under min resa till Istanbul lärde jag mig jättemycket och fick även tillfälle att lyssna till den folkliga opinionen. Genom att ständigt vara observant och uppmärksamma och utveckla detaljer jag såg i samhället lyckades jag få till en del bra inlägg i bloggen. Jag intervjuade även en hel del personer även om det skedde lite på måfå. Även om jag innan resan trodde att jag var väl påläst och hade förberett många bra frågor insåg jag väl där att det fanns så otroligt mycket jag inte visste och det blev därför svårt att genomföra en intervju, jag var alldeles för dåligt insatt så vid varje ställd fråga fick den jag intervjuade gå in mer på historisk fakta och olika faktorer som låg bakom, vilket gjorde att det hela tog otroligt lång tid.
Dock kände jag att denna veckan var den mest givande av alla projektarbets-veckor, jag blev mycket emr insatt i frågan och blev på så sätt mycket mer intresserad och engagerad, nu när jag hade lyckats få en personlig











aterialval

Introduction
Most children of our generation are well familiar with Disney, it's been an obvious part of our childhood that has influenced and shaped us. When I was around seven years old, I admired Pocahontas, Snow White and Cinderella, who were my friends and role models rather than film characters. But did these female characters really affect me in a positive way, or did they just contribute to an unfair image of how women are supposed to be? That is what I am going to find out during this project.

Background
Walt Disney has repeatedly been critizised for their unrealistic and unfair gender roles that are based on patriarchal stereotypes. The ideal woman in the Disney films is sweet, passive and innocent, patiently waiting for her brave and handsome prince to come and resque her. → Rönnberg, Margareta (1997): Varför är Disney så populär? De tecknade långfilmerna ur ett barnperspektiv, Filmförlaget, Uppsala

Method
When working with this project, I gathered information mainly from the three films (Snow White, Cinderella and Pocahontas), although I used online sources and literature as well. I found that a large part of the information on the Internet, particurlarly the one focusing on how the female characters are portrayed, were quite biased and had a relatively critical view of Disney. However, in order to write an objective and trustworthy project, I tried to compare the sources with each other and also compare them with my own point of view.

Thesis statement
1. How are the female characters in the three Disney films Snow White, Cinderella and Pochahontas being portrayed?
2. Is there a special view of reality that is being priviliged and highlighted in the films? 
2. Does this affect young girls in the society? Ideals etc

Results

How are the female characters in Snow White and the Seven Dwarfs being portrayed? 
The film begins with the evil and powerful stepmother, standing in front of her magic mirror, asking: "Mirror mirror on the wall, who is the fairest one of all?" The mirror has always replied: "You, my queen, are fairest of all" but this time it says that Snow White has now become the fairest. If the queen is narcissistic or just eager to "win" is hard to say.
In the next scene, Snow White is introduced. She is being portrayed as a classical beauty with red lips and skin as fair as snow, and immediately you can tell that her character is sweet and warm. While cleaning the stairs, she is singing a song with the animals about how she wishes the handsome prince to come for her. Suddenly the prince appears, and Snow White who is shy and obedient to her stepmother, runs back into the castle. She looks at him through the window and their eyes meet, it is obvious that they have fallen in love. Apparently, they did not need to exchange a single word, Snow White's beauty and the prince's handsomeness seems to be sufficient to make them fall head over heals in love with each others. 

The stepmother realizes that the only way to become the fairest woman again, is to get rid of Snow White. She orders a hunter to kill the little girl but just when he is about to stab her, he finds himself unable to kill her. Instead he lets her escape into the forest and eventually she arrives at the dwarves house, where she immediately takes the role as the perfect housewife. She is cleaning, cooking and taking are of the dwarves, always with a smile on her face and never complaining, with only intention of being good and helpful. She is constantly longing for her absent prince, and each night she prays that he will come for her, although she makes no effort to attract him, but is very passive and patient. It seems as if she is powerless and unable to act for herself while the prince is using his own initiative and is taking action. http://www.womenwriters.net/editorials/rakow.html, http://www.shvoong.com/books/26290-construction-female-self-feminist-readings/

Finally, the stepmother manages to kill Snow White herself. The only thing that can revive her again is the love's first kiss, and the prince, who had searched far and wide for his princess, finally finds her in the glass coffin. Unaware of the effect, he reaches out to give the beautiful Snow White one last (and probably the first as well) kiss. To everyone's astonishment she wakes up, to find her prince. He holds her in his arms, and in the final frame, he leads her off on a white horse to his golden castle on a hill. Snow White's dream came true.


How are the female characters in Pocahontas being described?
The first scene takes place in the harbour of England. A group of settlers are saying goodbye to their families before sailing for the "New World" to search for gold. On board is the blonde, good-looking and masculine John Smith. He is independent, confident and experienced, highly respected by the other men. When one of the settlers falls overboard, Smith is there to save him. The fact that he will be Pocahontas' hero is hardly surprising.
Pocahontas is introduced as a brave, nature-wise, athletic and adventurous character. She jumps down from waterfalls, climbs trees and steers a canoe better than a man. http://www.crossroad.to/text/articles/Pocahontas.html When her father, Chief Powhatan, encourages her to marry the strong and serious warrior Kocoum, who he claims can protect her and help her find her "right" place, she shows her reluctance. Pocahontas has no mother so instead she talks to a wise spiritual talking tree, named Grandmother Willow. She asks the tree for advice and it tells Pocahontas to listen to her heart.

Pocahontas may not be portrayed in such a stereotypical way as Snow White. Nevertheless, she is described as a skinny, good-hearted and beautiful way as any of the other Disney princesses, although in a less obvious way. However, the fact that she does not submit to no one and has chosen to follow her own path are highlighted as more essential qualities in the film.

 

The pictures above is an example of how Disney has chosen to transform the real Pocahontas (whose name was Matoaka) into their own view of what a central figure in Disney should look like.

Varför anser Peter Singer att det är moraliskt fel att äta kött?

I sin bok Djurens frigörelse argumenterar han mot speciesism, det vill säga artbaserad diskriminering. Han menar att alla varelser som kan känna smärta ska behandlas lika. Med det resonemanget drar han slutsatsen att användandet av djur som mat, då det inte är nödvändigt, är oförsvarbart då det ger upphov till onödigt lidande. Singer anser således att om vi inte kan garantera att vår mat producerats utan lidande är veganism den enda försvarbara kosthållningen. Han fördömer också djurförsök, dock anser han att ett fåtal djurförsök kan accepteras om vinsten (till exempel förbättrad sjukvård) överväger skadan djuren utsatts för (utilitarism)

Singer bekänner sig till preferensutilitarismen och menar således att den handling är god som tillfredsställer flest intressen

Intresse kan ses som både behov och preferens (önskan). Alla varelser som kan känna smärta och lust har därmed också intressen, nämligen intressena att undvika smärta och uppleva lust. Alla varelser med intressen måste visas moralisk hänsyn. Det finns dock en skiljelinje mellan varelser som är blott medvetna och självmedvetna, rationella varelser. De senare kallar Singer för personer och här inkluderas de flesta människor (inte spädbarn eller gravt mentalt handikappade) samt vissa djur. Personer bör visas större moralisk hänsyn än blott medvetna varelser eftersom personer har ett intresse av att fortsätta leva; detta intresse har ingen blott medveten varelse.

En viktig princip som Singer ansluter sig till är jämlikhetsprincipen som lyder "lika hänsyn till intressen". Inget intresse ska alltså visas mer hänsyn än något annat.


Kritk

Singers ståndpunkt har kritiserats hårt av flera olika grupper som anser den vara en attack mot människans värdighet. Kritiken kommer bland annat från religiösa grupper och grupper som företräder handikappade. De hävdar bland annat att Singer inte är i position att bedöma livskvaliteten hos handikappade. (handikappade - irrelevant?)


http://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Singer

Little Women - Louise May Alcott

I have read the novel Little Women, which I would say is, well, more or less a self-biography, since jo, one of the main characters, is in large part based on Alcott herself.

The story follows the four little women; Jo, Meg, Beth and Amy, all sisters, and their approach to womanhood.

The novel was first published in 1864, so obviously women's situation wasn't the same as it is today. The fact that women were supposed to be ladylike, marry, please the man, take care of the household etc, all those things women wore supposed to do, well, the women in the novel face these duties and expectations differently and I think that's the main theme in the book.

Meg is the oldest sister. She cares a great deal about social etiquette and always worries about what others will think. And an example of this is when she and Jo are attending a fancy party and she has formed a code for her sister so that she wouldn't embarasse them: so Meg tells Jo that she will raise her eyebrows at the party if Jo is doing anything improper inapproprate.Meg will raise an eyebrow, and she will nod if Jo is acting ladylike.
Apart from that she's motherly, gentle and loving, and also the most beautiful. Her burden is her vanity; she likes luxury and leisure, but since they are poor she can't afford any of it and has to accept that she can't satisy those interests, and later on she's marrying a poor man so she has to accept she's never gonna live in that luxury and wealth she's always dreamt about. she has to give up

Beth, is a very quite and shy girl who always tries to please others. She takes care of the houshold and I would say she's the most obvious lady of that time of the four sisters.  ladylike, adorable
She is this traditional feminine woman

Amy is the youngest and the most imperfect, although she's good at manipulating other people and act like a perfect lady in order to please herself as well as her audience. Good at acting. She struggles to overcome her selfishness and she also complains a lot about her flat nose, although she's portayed as a very beautiful girl.  

And finally Jo, she is an angry, independent tomboy, refusing to be the typical adult woman. She hates her given name, Josephine, because she thinks it too feminine and “sentimental.” In her mind and her actions, she ignores typical gender expectations.She wants to earn a living, for example—a duty normally reserved for men.

Joe's inner conflict is that on one hand she wants to be this strong independent masculine woman, but on the other hand act stereotypically female in order to help and please her family.

"I’ll try and be what he loves to call me, “a little woman,” and not be rough and wild; but do my duty here instead of wanting to be somewhere else." Says a great deal about what society and the idea of the perfect woman looked like at the time and what was expected from the family. says a lot about society but also about her personal thoughts.

As I said, Jo's a very angry young lady, and one day Amy has put fire on her manu-script, which makes her furious. anger takes over. When she's calmed down, her wise and patient mother says that “I am angry nearly every day of my life”, Jo is surprised. This could be a feministic , Alcott may want to underline that all kinds of women, even wise and patient mothers, are, or have the right to be angry about the oppression they suffer in society.

Then comes first and last male character im going to describe.
Laurie is their neighbour and he and Jo hit off well, mostly because none of them fits in the gender-roles they are given. Laurie loves music which is considered to be a feminine pursuit at the time, instead of business, the masculine activity his grandfather wishes him to pursue. Laurie is not manly enough for his grandfather because he does not want to enter the business world. Likewise, Jo is not feminine enough for her sisters because she swears and speaks her mind at all times.


Language
Beth does not talk much, for example, and Meg uses proper language; both are typically feminine women, and their relationship to language reflects their alignment with what society expects of them. In contrast, Jo swears and Amy mispronounces words. These two, the independent artists of the family, resist conforming to the behavior that society expects of them, including the use of proper and delicate speech


Message and purpose
Through the four sisters, Alcott presents many possible ways a woman can walk through life. The novel finally decide that women must make some sacrifices for their families, in order to have the happiest life possible. Perhaps Alcott sometimes wished her life had turned out more traditionally and that she had married and had children. This ending is ambiguous at best, however, since the novel has called traditional values into question throughout.

Dont know how much i can reveal to you,
One of the sisters will die, and the rest end up married even jo. which is quite surprising cause according to me theres constantly a feministic undertone throughout the novel. So it's a traditional ending and they seem to be more than happy with that. that they chose to sacrifice some of there independence for their family. more interesting that it didn't end the way i expected it to, not so obvious. message clear anyway.

Sri Lanka – modern historia och självständighet

 

1948 – Sri Lanka självständigt

 

1950-talet: Motsättningar mellan singaleser och tamiler uppstår

Konflikt om språk (beslut om att singalesiska ska vara enda officiella språk)

Singalesernas religion, buddhismen, blir statsreligion (tamilerna kristna)

1960 - Världens första kvinnliga premiärminister

 

Tamilerna blir alltmer förtryckta (kvotering gav singaleser företräde framför tamiler till universitet, kravaller, demonstrationer och allmän regimkritik slogs brutalt ner av polisen, tamilerna svårt att få jobb)

 

1972: Väpnad separatiströrelse bildas; Tamilska tigrarna. Förespråkar egen stat för tamilerna

 

1983: Kravaller utbryter sedan de Tamilska tigrarna angripit en militärpatrull och dödat flera soldater. Över 400 människor dödas (mest tamiler) och över 150 000 tamiler flyr.

Startskott för inbördeskriget. Indien försöker få länderna att medla men misslyckas. Tamilska tigrarna tar kontroll över stora delar av Jaffna-halvön i norr och utför terrordåd i söder

 

1987: Fredsavtal. Indisk styrka stationeras på ön, stridande grupper avväpnas, landet återigen enas, tamilska flyktingar återvända. Tamilska och engelska också officiella språk. Många singaleser menade dock att tamilerna fått för mycket utrymme och inflytande vilket ledde till att tamilerna slutade att lämna in sina vapen och återuppta sina strider.

 

1988: Även tamilska blir officiellt språk.

 

Relationen till Indien försämras då premiärministern kräver att indiska styrkorna ska lämna landet, sker 1990. När Indiens president mördas av en självmordsbombare från tamilska tigrarna förlorade gerillan allt sitt tidigare stöd och relationen mellan den lankesiska och indiska regeringen förbättras istället.

 

I norr fortsatte inbördeskriget. 1995 intog regeringsarmén staden Jaffna, och våren 1996 kontrollerade den för första gången sedan 1984 hela Jaffna-halvön. Gerillan svarade med ett sprängattentat mot centralbanken i Colombo, där minst hundra människor omkom. Efter ett sprängattentat mot buddisternas viktigaste helgedom, Heliga tandens tempel, 1998 förbjöd regeringen formellt LTTE.

Inbördeskriget utvecklades i slutet av 1990-talet till ett inferno som påminde om första världskrigets skyttegravsstrider. Regeringen förlorade alltmer stöd när kriget drog ut i det oändliga.

I februari 2002 skrev regeringen och gerillan under ett avtal om vapenvila på obestämd tid; det första ömsesidiga stilleståndsavtalet på sju år. En liten observatörsstyrka från de nordiska länderna (Sri Lanka Monitoring Mission, SLMM) stationerades längs stilleståndslinjen för att övervaka vapenvilan. Över 64 000 människor beräknades då ha dött i inbördeskriget.

 
Jaffna under 60-talet sri lankas rikaste stad

3/4 singaleser

Målet med min Istanbul-resa i höstas var att ta del av den folkliga opinionen i frågan om den kurdiska minoriteten i Turkiet. En av dem som hjälpte mig var 23-årige Burak Kaplan. Han är turkisk medborgare och har bott i Istanbul nästan hela sitt liv. Hans mamma är kurd och hans pappa är turk, vilket är en relativt ovanlig familjestruktur i Turkiet. Själv anser han sig vara turk.

Genom att belysa hans tankar och åsikter i frågan om kurderna i Turkiet hoppas jag kunna bidra till ett något mer personligt perspektiv i frågan.   

Translation
The purpose with my Istanbul trip was to take note of the public opinion regarding the Kurdish minority in Turkey. One who helped me was 23 year old Burak Kaplan. He's a Turkish citizen and has lived in Turkey for most of his life. His mother is Kurdish and his father is Turkish, which is a relatively uncommon family structure in Turkey. He considers himself as Turkish.

By highlighting his thoughts and and opinions in the matter I wish to contribute a slightly more personal perspective on the issue.

---

Vi sitter på en uteservering och dricker eftermiddagskaffe, diskuterar kurdfrågan. När jag nämner ordet Kurdistan i sammanhanget hyschas jag av Burak, som ser sig omkring för att säkerställa att ingen i vår omgivning uppfattat vad jag just sagt. Jag blir ställd av hans reaktion och kollar frågande på honom. Han förklarar att folk kan ta illa vid sig om man uttalar ordet "Kurdistan" offentligt, faktum är att man till och med kan bli arresterad om det används på ett offensivt sätt. Ordet är förbjudet enligt turkisk lag eftersom det anses förespråka separatism och oenighet inom landet och på så sätt vara kränkande och förolämpande gentemot den turkiska befolkningen.

Senare samma eftermiddag förstår jag innebörden av det Burak berättat för mig. Jag har tagit med mig en bok med titeln "Kurdistan" på resan, och jag får motta upprörda blickar och en hel del frågor och synpunkter. "Vad är det där för propaganda-bok, varför läser du den, vad står det, det finns inget Kurdistan..". Detta av personer som jag uppfattat har en relativt neutral ställning i frågan. Burak ber mig att inte ta med den utanför hemmet och tillägger med skämtsam ton "Vi vill ju inte bli dödade".  

Några dagar senare läser jag en gammal artikel i SVD om 23-åriga Kurdistan Maho, ursprungligen från Irak men numera bosatt i Sverige, som stoppats på Arlanda på grund av sitt namn. Hon och hennes familj skulle resa med Turkish Airlines till Turkiet, men när de skulle checka in fick de beskedet att de inte har tillåtelse att åka in i landet eftersom något Kurdistan inte finns innanför dess gränser.

Translation
We're having afternoon coffee in a café and discussing the Kurdish issue. When I mention the word Kurdistan in the context, I'm abruptly interrupted by Burak, who hushes me and looks around to make sure that no one around has caught what I've just said. When I look at him surprisingly he explains that people may be offended if you pronounce the word Kurdistan in public, in fact, you can get arrested. The word is forbidden by Turkish law as it's deemed to be offensive and insulting towards the Turkish population.

Later that evening I understand the meaning of what Burak has told me. I've brought a book with me called "Kurdistan", and I receive many questions and comments. "What kind of propaganda is that, why d'you read it, what does it say, there's no such thing as Kurdistan you know". All this from people I consider have a fairly neutral view in the matter. Burak asks me not to bring it outside home and adds with a jokular tone "We don't want to get killed, right"

A few days later I read an old Swedish article about 23-year old Kurdistan Maho, originally from Iraq but now resident in Sweden, who was stopped on her way to Turkey because of her name. She and her family were flying with Turkish Airlines and were about to check in when they were told that they don't have permission to enter the country since there's no Kurdistan within its borders.


Ett område i närheten av Buraks gamla universitet. På väggen klottrat "kurdo". Används främst bland ungdomar på ett ganska nedlåtande eller förolämpande sätt

För mig låter det väldigt odemokratiskt att yttrandefriheten är såpass begränsad, men för många turkar är det helt naturligt och inte mer än rätt, med resonemanget att yttranden om en kurdisk stat som sagt är förolämpande gentemot den övriga befolkningen.

Burak menar att kurdernas rättigheter ständigt utökas och redogör för hur situationen har förbättrats genom åren:

När republiken Turkiet grundades 1923 förnekades alla andra folkslag än turkar, landsfadern Atatürk ville skapa ett vad man skulle kunna kalla för ett homogent Turkiet. Nationen skulle baseras på nationalitet istället för religion och alla inom landets gränser skulle därmed betecknas som turkar. Kurderna var alltså inte erkända utan kallades istället för "bergsturkar" ända fram till 80-talet.

På 90-talet och framåt kunde man dock inte förneka minoriteten längre, och man accepterade att en del av befolkningen utgjordes av kurder.

Numera är kurderna en erkänd folkgrupp i Turkiet och dess rättigheter blir alltså enligt Burak allt mer tillgodosedda. Idag finns det ett lagligt politiskt parti, DTP, som försvarar kurdernas rättigheter, en statlig kurdisk TV-kanal, Kurdiologi finns att läsa på universitetet, kurdiska namn är tillåtna (inkluderar emellertid inte namnet Kurdistan, eftersom ordet anses förespråka separatism i sig), gamla städer med tidigare kurdiska namn som ersatts med turkiska har nu fått tillbaka sina ursprungliga benämningar, kurdisk musik är tillåten och kan numera höras även offentligt, det kurdiska föreningslivet är rikt och det är idag lagligt att tala kurdiska (dock inte under offentliga sammanträden, i skolundervisningen, på arbetstid osv utan endast i sociala sammanhang)

Dock har situationen i skrivande stund förvärrats, då terrorstämplade PKK och militären har återupptagit sina strider och det enda lagliga kurdiska partiet DTP, som nämdes ovan, nu förbjudits efter att ha anklagats för att förespråka separatism och stödja PKK. Detta väljer jag emellertid inte att gå närmare in på i detta avsnitt utan behandlar PKK och dess verksamhet, samt övriga partier framöver istället.

Translation
The fact that the freedom of expressing yourself is so limited seems quite undemocratic to me, but for many Turkish people that's natural and not more than right, since statements about a Kurdish society is disrespectful towards the rest of the population.

Burak says that Kurdish rights are constantly expanding and explains how the situation has improved troughout the years.

When the Republic of Turkey was founded in 1923, all other races than Turks were denied. The nation would be based on nationality rather than religion, and all citizens within its borders would be regarded as Turks. The Kurds were accordingly not accepted but were instead called "Mountain Turks" until the 80th century.

In the 90s onwards however, the minority could no longer be denied, and it is was now accepted that a proportion of the population are Kurds.

Today, Kurds are a recognized ethnic group in Turkey, and according to Burak, their rights are increasing. Today there is a legal political party, DTP, defending the rights of the Kurds, a government Kurdish television channel, Kurdiologi is available at the university, Kurdish names are allowed (not including the name Kurdistan, as the word is considered to advocate separatism in itself), old cities with former Kurdish names replaced with Turkish have now been returned to its original title and it is now legal to speak Kurdish (although not during public meetings, at school, at work etc, but only in social contexts)

When writing this, however, the situation has worsened, since the terrorist listed organization PKK and the army have resumed fighting and the only Kurdish party, DTP (mentioned above), has now been banned by Turkey's constitutional court, after being accused for advocating separatism and supporting the PKK. However, I have chosen not to go into detail on this section but to discuss PKK and its activity in a future post instead.





Enligt Burak lever turkar och kurder sida vid sida i Istanbul och även om kurderna utgör en diskriminerad grupp i samhället anser han inte att de försummas helt. Hans mamma, Mukaddes Kaplan, är en av många kurder som flyttat från sydöstra Turkiet till Istanbul. Hon har under hela sitt liv arbetat som sjuksköterska och fick för några år sedan möjlighet att studera vidare på universitetet för att höja sin position. Hon började arbeta som 15-åring, och nu nästan 40 år senare har hon valt att förtidspensionera sig och istället sköta hushållet. Hon märker inte av någon diskriminering på grund av sin etniska bakgrund, utan lever som vilken annan turk som helst. Burak tänker att det kan bero på att hon inte ser kurdisk ut.

Jag frågar hur hon hade blivit bemött i samhället om hon faktiskt hade gjort det. 
-Enligt min uppfattning påverkar det inte ens arbetsliv eller skolgång direkt, det handlar snarare om det sociala livet. Många nationalister uppträder gärna hotfullt och aggressivt mot kurder. Även polisens beteende har ifrågasatts, många gånger behandlar de kurder illa bara på grund av deras etnicitet. Och i fängelser har kurder alltid varit utsatta. Men den allmänna diskrimineringen minskar hela tiden", konstaterar han. 

Han är säker på att EU har fungerat som en pådrivande faktor vad gäller kurdernas ökade rättigheter i landet. Kraven som ställts från EU:s sida har tvingat Turkiet att visa att de tar de mänskliga rättigheterna på allvar.

Translation
According to Burak, Turkish and Kurdish citizens live side by side in Istanbul and even if the Kurdish people are a discriminated group in the society, he believes that they are not completely neglected. His mother is one of many Kurdish people who has moved from the eastern part of Turkey to Istanbul. She has been working as a nurse all of her life and a few years ago she had the opportunity to continue her studies at University to improve her position. She started working as a 15-year-old, and now, almost 40 years later, she's decided to retire early, to take care of the household. She doesn't feel discrimiated at all because of her ethnic background, but live like any other Turkish citizen. Burak thinks it might rest on the fact that she doesn't look Kurdish.

I wonder how she would have been treated in the society if she actually had looked Kurdish.
-In my opinion, it doesn't really affect one's employment or education, it's more the social life. Many nationalists  like to appear threatening and aggressive against the Kurdish people. Also the police's behavior has been questioned, many times they are treating the Kurdish people badly just because of their ethnicity. And in prisons Kurdish people have always been exposed. But the general discrimination is decreasing all the time", he says.

He believes that the EU may as well has acted as a driving force in terms of improving the Kurdish rights in the country. The requirements set by the EU has forced Turkey to show that they take human rights seriously.



Burak är, precis som alla andra unga män i Turkiet, förpliktigad till att göra militärtjänst. Det är inget man undslipper såvida man inte bosätter sig utomlands, men i sådana fall kan man inte återvända till sitt hemland igen. Vi pratar med en av Buraks vänner som nyligen kommit hem från lumpen. Han säger att Burak knappt kan tänka sig vad som väntar honom, att det här var värre än allt annat han upplevt tidigare, och även om han säger det lite skämtsamt så ser man på honom att han menar det.
En annan turkisk vän till mig sitter i skrivande stund och väntar på att få sitt besked om vilken position han ska tilldelas. Han har tillsammans med 20 andra vänner väntat hela natten, beskedet skulle kommit för flera timmar sedan. Jag frågar om han är nervös, och han svarar att eftersom han är advokat hoppas han att han får något kontorsmässigt. 

För mig känns det orättvis att människor ska tvingas ut i strid mot sin vilja. Särskilt med tanke på att det pågår inhemska strider i landet vilket innebär att många av dessa unga män, som kanske aldrig ens hållt i ett vapen tidigare, efter en tids intensiv träning, tvingas avlossa dödande skott mot sina medmänniskor, i synnerhet kurder.

Translation