draft
Målet med min Istanbul-resa i höstas var att ta del av den folkliga opinionen i frågan om den kurdiska minoriteten i Turkiet. En av dem som hjälpte mig var 23-årige Burak Kaplan. Han är turkisk medborgare och har bott i Istanbul nästan hela sitt liv. Hans mamma är kurd och hans pappa är turk, vilket är en relativt ovanlig familjestruktur i Turkiet. Själv anser han sig vara turk.
Genom att belysa hans tankar och åsikter i frågan om kurderna i Turkiet hoppas jag kunna bidra till ett något mer personligt perspektiv i frågan.
Translation
The purpose with my Istanbul trip was to take note of the public opinion regarding the Kurdish minority in Turkey. One who helped me was 23 year old Burak Kaplan. He's a Turkish citizen and has lived in Turkey for most of his life. His mother is Kurdish and his father is Turkish, which is a relatively uncommon family structure in Turkey. He considers himself as Turkish.
By highlighting his thoughts and and opinions in the matter I wish to contribute a slightly more personal perspective on the issue.
Vi sitter på en uteservering och dricker eftermiddagskaffe, diskuterar kurdfrågan. När jag nämner ordet Kurdistan i sammanhanget hyschas jag av Burak, som ser sig omkring för att säkerställa att ingen i vår omgivning uppfattat vad jag just sagt. Jag blir ställd av hans reaktion och kollar frågande på honom. Han förklarar att folk kan ta illa vid sig om man uttalar ordet "Kurdistan" offentligt, faktum är att man till och med kan bli arresterad om det används på ett offensivt sätt. Ordet är förbjudet enligt turkisk lag eftersom det anses förespråka separatism och oenighet inom landet och på så sätt vara kränkande och förolämpande gentemot den turkiska befolkningen.
Senare samma eftermiddag förstår jag innebörden av det Burak berättat för mig. Jag har tagit med mig en bok med titeln "Kurdistan" på resan, och jag får motta upprörda blickar och en hel del frågor och synpunkter. "Vad är det där för propaganda-bok, varför läser du den, vad står det, det finns inget Kurdistan..". Detta av personer som jag uppfattat har en relativt neutral ställning i frågan. Burak ber mig att inte ta med den utanför hemmet och tillägger med skämtsam ton "Vi vill ju inte bli dödade".
Några dagar senare läser jag en gammal artikel i SVD om 23-åriga Kurdistan Maho, ursprungligen från Irak men numera bosatt i Sverige, som stoppats på Arlanda på grund av sitt namn. Hon och hennes familj skulle resa med Turkish Airlines till Turkiet, men när de skulle checka in fick de beskedet att de inte har tillåtelse att åka in i landet eftersom något Kurdistan inte finns innanför dess gränser.
Translation
We're having afternoon coffee in a café and discussing the Kurdish issue. When I mention the word Kurdistan in the context, I'm abruptly interrupted by Burak, who hushes me and looks around to make sure that no one around has caught what I've just said. When I look at him surprisingly he explains that people may be offended if you pronounce the word Kurdistan in public, in fact, you can get arrested. The word is forbidden by Turkish law as it's deemed to be offensive and insulting towards the Turkish population.
Later that evening I understand the meaning of what Burak has told me. I've brought a book with me called "Kurdistan", and I receive many questions and comments. "What kind of propaganda is that, why d'you read it, what does it say, there's no such thing as Kurdistan you know". All this from people I consider have a fairly neutral view in the matter. Burak asks me not to bring it outside home and adds with a jokular tone "We don't want to get killed, right"
A few days later I read an old Swedish article about 23-year old Kurdistan Maho, originally from Iraq but now resident in Sweden, who was stopped on her way to Turkey because of her name. She and her family were flying with Turkish Airlines and were about to check in when they were told that they don't have permission to enter the country since there's no Kurdistan within its borders.
Ett område i närheten av Buraks gamla universitet. På väggen klottrat "kurdo". Används främst bland ungdomar på ett ganska nedlåtande eller förolämpande sätt
För mig låter det väldigt odemokratiskt att yttrandefriheten är såpass begränsad, men för många turkar är det helt naturligt och inte mer än rätt, med resonemanget att yttranden om en kurdisk stat som sagt är förolämpande gentemot den övriga befolkningen.
Burak menar att kurdernas rättigheter ständigt utökas och redogör för hur situationen har förbättrats genom åren:
När republiken Turkiet grundades 1923 förnekades alla andra folkslag än turkar, landsfadern Atatürk ville skapa ett vad man skulle kunna kalla för ett homogent Turkiet. Nationen skulle baseras på nationalitet istället för religion och alla inom landets gränser skulle därmed betecknas som turkar. Kurderna var alltså inte erkända utan kallades istället för "bergsturkar" ända fram till 80-talet.
På 90-talet och framåt kunde man dock inte förneka minoriteten längre, och man accepterade att en del av befolkningen utgjordes av kurder.
Numera är kurderna en erkänd folkgrupp i Turkiet och dess rättigheter blir alltså enligt Burak allt mer tillgodosedda. Idag finns det ett lagligt politiskt parti, DTP, som försvarar kurdernas rättigheter, en statlig kurdisk TV-kanal, Kurdiologi finns att läsa på universitetet, kurdiska namn är tillåtna (inkluderar emellertid inte namnet Kurdistan, eftersom ordet anses förespråka separatism i sig), gamla städer med tidigare kurdiska namn som ersatts med turkiska har nu fått tillbaka sina ursprungliga benämningar, kurdisk musik är tillåten och kan numera höras även offentligt, det kurdiska föreningslivet är rikt och det är idag lagligt att tala kurdiska (dock inte under offentliga sammanträden, i skolundervisningen, på arbetstid osv utan endast i sociala sammanhang)
Dock har situationen i skrivande stund förvärrats, då terrorstämplade PKK och militären har återupptagit sina strider och det enda lagliga kurdiska partiet DTP, som nämdes ovan, nu förbjudits efter att ha anklagats för att förespråka separatism och stödja PKK. Detta väljer jag emellertid inte att gå närmare in på i detta avsnitt utan behandlar PKK och dess verksamhet, samt övriga partier framöver istället.
Translation
The fact that the freedom of expressing yourself is so limited seems quite undemocratic to me, but for many Turkish people that's natural and not more than right, since statements about a Kurdish society is disrespectful towards the rest of the population.
Burak says that Kurdish rights are constantly expanding and explains how the situation has improved troughout the years.
When the Republic of Turkey was founded in 1923, all other races than Turks were denied. The nation would be based on nationality rather than religion, and all citizens within its borders would be regarded as Turks. The Kurds were accordingly not accepted but were instead called "Mountain Turks" until the 80th century.
In the 90s onwards however, the minority could no longer be denied, and it is was now accepted that a proportion of the population are Kurds.
Today, Kurds are a recognized ethnic group in Turkey, and according to Burak, their rights are increasing. Today there is a legal political party, DTP, defending the rights of the Kurds, a government Kurdish television channel, Kurdiologi is available at the university, Kurdish names are allowed (not including the name Kurdistan, as the word is considered to advocate separatism in itself), old cities with former Kurdish names replaced with Turkish have now been returned to its original title and it is now legal to speak Kurdish (although not during public meetings, at school, at work etc, but only in social contexts)
When writing this, however, the situation has worsened, since the terrorist listed organization PKK and the army have resumed fighting and the only Kurdish party, DTP (mentioned above), has now been banned by Turkey's constitutional court, after being accused for advocating separatism and supporting the PKK. However, I have chosen not to go into detail on this section but to discuss PKK and its activity in a future post instead.
Enligt Burak lever turkar och kurder sida vid sida i Istanbul och även om kurderna utgör en diskriminerad grupp i samhället anser han inte att de försummas helt. Hans mamma, Mukaddes Kaplan, är en av många kurder som flyttat från sydöstra Turkiet till Istanbul. Hon har under hela sitt liv arbetat som sjuksköterska och fick för några år sedan möjlighet att studera vidare på universitetet för att höja sin position. Hon började arbeta som 15-åring, och nu nästan 40 år senare har hon valt att förtidspensionera sig och istället sköta hushållet. Hon märker inte av någon diskriminering på grund av sin etniska bakgrund, utan lever som vilken annan turk som helst. Burak tänker att det kan bero på att hon inte ser kurdisk ut.
Jag frågar hur hon hade blivit bemött i samhället om hon faktiskt hade gjort det.
-Enligt min uppfattning påverkar det inte ens arbetsliv eller skolgång direkt, det handlar snarare om det sociala livet. Många nationalister uppträder gärna hotfullt och aggressivt mot kurder. Även polisens beteende har ifrågasatts, många gånger behandlar de kurder illa bara på grund av deras etnicitet. Och i fängelser har kurder alltid varit utsatta. Men den allmänna diskrimineringen minskar hela tiden", konstaterar han.
Han är säker på att EU har fungerat som en pådrivande faktor vad gäller kurdernas ökade rättigheter i landet. Kraven som ställts från EU:s sida har tvingat Turkiet att visa att de tar de mänskliga rättigheterna på allvar.
Translation
According to Burak, Turkish and Kurdish citizens live side by side in Istanbul and even if the Kurdish people are a discriminated group in the society, he believes that they are not completely neglected. His mother is one of many Kurdish people who has moved from the eastern part of Turkey to Istanbul. She has been working as a nurse all of her life and a few years ago she had the opportunity to continue her studies at University to improve her position. She started working as a 15-year-old, and now, almost 40 years later, she's decided to retire early, to take care of the household. She doesn't feel discrimiated at all because of her ethnic background, but live like any other Turkish citizen. Burak thinks it might rest on the fact that she doesn't look Kurdish.
I wonder how she would have been treated in the society if she actually had looked Kurdish.
-In my opinion, it doesn't really affect one's employment or education, it's more the social life. Many nationalists like to appear threatening and aggressive against the Kurdish people. Also the police's behavior has been questioned, many times they are treating the Kurdish people badly just because of their ethnicity. And in prisons Kurdish people have always been exposed. But the general discrimination is decreasing all the time", he says.
He believes that the EU may as well has acted as a driving force in terms of improving the Kurdish rights in the country. The requirements set by the EU has forced Turkey to show that they take human rights seriously.
Burak är, precis som alla andra unga män i Turkiet, förpliktigad till att göra militärtjänst. Det är inget man undslipper såvida man inte bosätter sig utomlands, men i sådana fall kan man inte återvända till sitt hemland igen. Vi pratar med en av Buraks vänner som nyligen kommit hem från lumpen. Han säger att Burak knappt kan tänka sig vad som väntar honom, att det här var värre än allt annat han upplevt tidigare, och även om han säger det lite skämtsamt så ser man på honom att han menar det.
En annan turkisk vän till mig sitter i skrivande stund och väntar på att få sitt besked om vilken position han ska tilldelas. Han har tillsammans med 20 andra vänner väntat hela natten, beskedet skulle kommit för flera timmar sedan. Jag frågar om han är nervös, och han svarar att eftersom han är advokat hoppas han att han får något kontorsmässigt.
För mig känns det orättvis att människor ska tvingas ut i strid mot sin vilja. Särskilt med tanke på att det pågår inhemska strider i landet vilket innebär att många av dessa unga män, som kanske aldrig ens hållt i ett vapen tidigare, efter en tids intensiv träning, tvingas avlossa dödande skott mot sina medmänniskor, i synnerhet kurder.
Translation
